Psykisk hälsa en viktig del i jämlik hälsa

Psykisk hälsa en viktig del i jämlik hälsa


För mig är psykisk hälsa en självklar del av arbetet med jämlik hälsa. Om vi inte aktivt tittar på hur psykisk ohälsa påverkar både hälsoläget kroppsligt och mentalt kommer vi inte kunna minska hälsogapet i samhället.

Men det är inte helt enkelt att se hur vi ska angripa det. Det finns så många olika spår och perspektiv. Vissa kan nog hanteras tillsammans medan andra behöver mötas med olika diskussioner och åtgärder.

Helt klart är att psykisk ohälsa i hög grad påverkar hälsoläget i Sverige idag. Vi ser det genom till att ångest och depression är bland de vanligaste sjukskrivningsorsakerna, förskrivning av läkemedel för depression och ADHD ökar, ökat antal unga får psykiatriska diagnoser, utmattningssyndrom och andra psykiatriska tillstånd kopplade till arbetet har resulterat i nya regler kring psykosociala arbetsmiljön, psykisk ohälsa uppmärksammas ofta i media. Förväntningarna på psykiskt välmående har ökat. Även i omvärlden lyfter beslutsfattare fram psykisk ohälsa som en av våra stora folksjukdomar i dag och i framtiden. FN, WHO, EU lyfter frågan och i olika länders policydokument lyfts psykisk ohälsa.

I Sverige har vi svårt att få ner självmordstalen och i vissa andra länder har undersenaste åren sett en kraftig ökning i alla åldrar. I Sverige är självmord den vanligaste dödsorsaken för unga.

Ett annat perspektiv är att personer med allvarliga psykiska sjukdomar har en mycket kortare medellivslängd jämfört med befolkningen i stort. När medellivslängden i befolkningen i stort ökat så har den inte gjort det för personer med allvarlig eller långvarig psykisk sjukdom. Även detta område är komplext. Det handlar inte bara om biverkningar av medicin i form av viktuppgång eller osunda matvanor, rökning, och brist på motion utan också om sämre tillgänglighet till bästa behandlingsmetoder för kroppsliga sjukdomar, bristande hälsoundersökningar och lägre deltagande i förebyggande screening. Bristande delaktighet i samhället, utsatt socioekonomisk situation, stigmatisering är andra komponenter. Hur man än vänder på det är det tydligt att personer med psykisk sjukdom är en grupp som inte på samma sätt som övriga befolkningen får tillgång till hälsofrämjande livsbetingelser och vårdinsatser.

Ett tredje perspektiv är att personer med olika psykiska funktionsnedsättningar trots arbetsförmåga inte kommer in på arbetsmarknaden. I tidningen Economist fanns härom veckan en artikel om att samhället slösar bort mänskligt kapital genom att inte ta tillvara personer med högfungerande autism. Kunskapen om och viljan till anpassning av arbetsplats för att kompensera för psykiska funktionsnedsättningar är fortfarande lägre än för kroppsliga funktionshinder.

Ett fjärde perspektiv är att allt mer forskning visar att prognosen för att tillfriskna från kroppsliga tillstånd är sämre om det finns ett samtidigt psykiatriskt tillstånd som till exempel depression. För att förbättra den kroppsliga hälsan måste vi hantera den psykiska. I Sverige är detta ännu inte uppmärksammat men i många andra länder står detta högt på dagordningen.

I mitt huvud är det självklart att kommissionens arbete kommer att omfatta flera av ovanstående perspektiv. Däremot är det i dagsläget inte tydligt på vilket sätt det kommer bli. Det här var en inledande problemöversikt från mig. Jag kommer återkomma i fler blogginlägg med mer detaljerade resonemang och hoppas på bred diskussion.