Ny underlagsrapport om vikten av löpande bevakning av folkhälsa och ojämlikhet i hälsa

Ny underlagsrapport om vikten av löpande bevakning av folkhälsa och ojämlikhet i hälsa


”Om det icke mätes, synes det ej”

(Lord Kelvin, 1883)

Svensk folkhälsorapportering – en tradition med gamla anor

Sverige har sysslat med insamling av uppgifter om samtliga dödsfall i riket sedan 1700-talet. Den första folkräkningen genomfördes under frihetstiden, år 1749. En gång i tiden samlade  stadsläkare och provinsialläkare in uppgifter om folkhälsa, över hela landet. Av omsorg om folkets välfärd.

Sverige var ett föregångsland. Vår kompetens för att idag samla in uppgifter om svenska folkets hälsoförhållanden är hög, säkerligen på topp bland länder i världen. Men vi gör inte det vi borde; vi behöver ta bättre tillvara på de synnerligen goda förutsättningar som råder. Sverige har möjlighet att än en gång gå i spetsen.

En sammanhållen och kontinuerlig bevakning av ojämlikhet i hälsa är nödvändig för att sluta hälsogapen på sikt

Löpande bevakning av svenska folkets hälsoförhållanden behövs för att kunna förstå konsekvenserna av vårt handlande på olika samhällsområden. Upprepade survey-undersökningar bland ungdomar har lett till att skolungdomars hälsoförhållanden uppmärksammats. Utvecklingen är problematisk. Borde inte varje generation vara friskare än den tidigare? Löpande bevakning av livslängdens utveckling har visat att skillnaderna ökar mellan utbildningsgrupper i riket. Borde inte skillnaderna minska i stället?

Den moderna folkhälsorapporteringen går tillbaka till år 1987. Mellan 1987 och 2015 har 10 folkhälsorapporter publicerats. En regelbunden rapportering behöver ske åtminstone årligen. Kommissionen för Jämlik Hälsa föreslår att ett nytt system för löpande bevakning och rapportering byggs upp, som bidrar både till verksamhetsuppföljning och till insikter i vilka drivkrafter som befordrar respektive motverkar en långsiktig utveckling mot god och jämlik hälsa.

Vi behöver klara besked om hur ojämlikheterna i hälsa utvecklas år för år. Ökar eller minskar de? Om de ökar, vilka förhållanden ligger bakom ökningen och vilka åtgärder kan tänkas svara effektivt på en oönskad utveckling. Offentlig och lätt tillgänglig rapportering om folkhälsans utveckling är ett demokratiskt intresse. Inte bara expertmyndigheter utan även regering, riksdag, lokala parlament, partier, folkrörelser och allmänheten behöver kunskapen. Den behövs för att utveckla en folkhälsopolitisk dialog i hela samhället och för att fatta beslut med goda folkhälsokonsekvenser.

Nuvarande lagstiftning på dataområdet är inte alltid ändamålsenlig. Praxis är delvis omstridd. De uppgifter som behöver sammanställas och rapporteras är ofta inlåsta. Myndigheter som har speciellt ansvar måste ha tydligt lagstöd för att samverka med varandra, bland annat  för att löpande kunna samla in uppgifter där individers sociala förhållanden (som arbete och utbildning) och hälsoförhållanden (som diagnos vid dödsfall) analyseras tillsammans. Både EU och WHO erkänner principen om löpande bevakning av folkhälsa som ett tungt samhällsintresse. Det kommer förhoppningsvis också att bli riksdagens uttalade uppfattning när EU:s dataskyddsdirektiv blir svensk lag i maj 2018. Sverige har alla förutsättningar att gå i spetsen internationellt inom området, både forskningsmässigt och när det gäller system för löpande bevakning av folkhälsan.

Den årligen återkommande rapporteringen skulle inledningsvis kunna ske efter fem jämlikhetsdimensioner: kön, region, utbildning, inkomst och migrantstatus. Tre hälsoutfall i fokus: Återstående livslängd vid 30 års ålder, självskattad hälsa samt ”healthy life expectancy”. Ojämlikheten i dessa tre utfall, efter fem sociala skiktningsdimensioner, kan i princip beräknas redan nu. Lämplig metodik finns. Ojämlikheten kan mätas med ett enhetligt mått och bli synlig och begriplig för alla. En första rapportering bör kunna ske under 2018, med data från 2017.

Kategorier