Hur påverkas jämlikhet i hälsa av ekonomiska kriser och reformer?

Hur påverkas jämlikhet i hälsa av ekonomiska kriser och reformer?


I fredags samlades sex före detta finansministrar, från Ingemar Mundebo till Anders Borg, på scenen på Grand Hotel i Stockholm för att diskutera hantering av ekonomiska kriser. Går de att förutse? Hur kan man förbereda sig? Och, för de med sig något positivt? Detta var ett axplock av de frågor som i rapp takt och med många passningar ministrar emellan avhandlades under en och en halv timme.

Nej, det går inte att med någon vidare precision förutse exakt när och hur ekonomiska kriser inträffar. Däremot är det viktigt med starka offentliga finanser och stabila spelregler och institutioner för att minimera skadorna, var en slutsats. Att finansministern och finansdepartmentet måste ha en stark roll – just för att hantera trycket från alla ”utgiftsdepartement” som det heter på finansdepartementska och därmed värna de starka offentliga finanserna – var en annan. Föga förvånande med tanke på uppsättningen talare, kanske man ska tillägga.

Ekonomiska kriser slår inte jämnt mot en befolkning, utan tenderar att ge större negativa effekter på dem som redan är marginaliserade. Även om arbetslösheten kan drabba breda grupper, såväl högsta ledningar som fabriksarbetare på golvet, tenderar långtidsarbetslöshet bita sig fast i socioekonomiskt svagare grupper. Vilket i sin tur kan försvaga positionen ytterligare. Men även själva krishanteringen i termer av budgetsanering kan ha relativt starkare effekter på låginkomsttagare. Och medan mängden arbete på vissa håll minskar eller till och med helt försvinner ökar den på andra håll, t.ex. inom välfärdssektorn. Dessutom kanske i större utsträckning än vad resurserna, givet åtstramningsbehov, kan öka. Detta kan i sin tur försämra arbetsmiljön och hälsan bland medarbetarna.

Hälsa och ekonomi hänger ihop

Varför är detta relevant för en kommission för jämlik hälsa? Därför att hälsa och ekonomi hänger ihop, om än på ett komplext vis där kausaliteten går åt många olika håll. Exakt vilken roll de tidigare kriserna har spelat för ojämlikheten i hälsa vågar jag inte drista mig till någon slutsats här. Men att det förr eller senare kommer en ny kris vet vi säkert. Och att den kommande krisen, liksom alla tidigare kriser, kommer att leda till ett antal reformer inom välfärds- och arbetsmarknadsinstitutionerna.

Fram till dess hoppas jag att vi har fått tillstånd en praxis att samtliga reformförslag analyseras och utvärderas utifrån perspektivet hur de kan förväntas påverka olika gruppers hälsa. Jag är övertygad om att med ett sådant budgetpolitiskt ramverk, som bygger på befintlig evidens om hälsans bestämningsfaktorer, kan vi på riktigt få genomslag för målet om minskade hälsoklyftor. Och förstås undvika reformer som i värsta fall ökar de redan existerande klyftorna.

Vilken minister tror ni man ska prata med om detta…?

Kategorier