Hur ojämlikt är Sverige? Ny underlagsrapport om sociala skillnader i dödsrisker

Hur ojämlikt är Sverige? Ny underlagsrapport om sociala skillnader i dödsrisker


Sociala skillnader i dödsrisker: Utvecklingen över tid och skillnader mellan åldersgrupper och regioner

I Kommissionens direktiv konstateras att de socioekonomiska skillnaderna i hälsa har ökat samtidigt som den förväntade livslängden har ökat för hela befolkningen i genomsnitt. Detta konstaterande grundas bl.a. på att skillnaderna i förväntad livslängd mellan olika utbildningsgrupper – grundskola, gymnasium, eftergymnasial utbildning – har ökat under de senaste decennierna.

Idag publicerar Kommissionen en ny underlagsrapport av Laura Hartman och Anna Sjögren. Syftet har varit att bidra till kommissionens arbete med fördjupad kunskap om 1) hur ojämlikheten i dödsrisker har utvecklats över tiden, 2) hur de regionala skillnaderna i ojämlikhet ser ut och vilka faktorer som bidrar till att förklara dessa samt 3) ge underlag för hur uppföljning av hälsans ojämlikhet bör ske. Ett särskilt bidrag som rapporten vill göra är en analys av hur olika sätt att definiera social status påverkar resultaten angående ojämlikhet i hälsa.

Fyra slutsatser

Vi landar i fyra övergripande slutsatser. Den första är att den sociala ojämlikheten i dödsrisker är betydligt större bland män än bland kvinnor, men att den har ökat bland kvinnor oavsett hur vi mäter utvecklingen. Utvecklingen bland män är mindre entydig, med undantag från män i 30-34-årsålder, där ojämlikheten har ökat.

En andra viktig slutsats av analysen är att val av mått på social status och mätmetod när det gäller ojämlikhet påverkar slutsatserna. Särskilt problematiskt är måttet som baseras på fasta utbildningskategorier: grundskole- gymnasial och eftergymnasial utbildning. Den till synes kraftigt ökade ojämlikheten mellan utbildningskategorier återspeglar till viss del en sortering av relativt starka och friska individer in i högre utbildning, snarare än en faktisk försämring i hälsa bland jämförbara individer över tid. Instabiliteten i resultat utgör en allvarlig utmaning om man vill mäta ojämlikhet i dödsrisker eller hälsa, mer generellt, genom att jämföra grova utbildningskategorier. En tredje slutsats är därför att en rättvisande beskrivning av hälsans socioekonomiska ojämlikhet bör bygga på andra mått än mått som utgår från fasta, grova,  utbildningskategorier.

Till sist innehåller rapporten en analys på kommunnivå. Vi följer ansatsen i Chetty m.fl. (2016) som gör en motsvarande analys för USA och som beskrivits i en tidigare blogg. Av den kommunala variationen i dödsrisker bland fattiga och lågutbildade kan nästan 40 procent för kvinnor och mellan 55 och 63 procent för män förklaras av kommunala skillnader i demografi, utbildning, ekonomi och arbetsmarknad, folkhälsopolitik, vårdtillgång och livsstilsfaktorer. Vi finner vidare att den kommunala variationen i ojämlikhet i dödsrisker är stor, framförallt bland män och beror till stor del på att kommunvariationen i dödsrisker bland lågt utbildade och personer med låg inkomst är stor. Det är dock svårt att skönja tydliga geografiska mönster, men det finns en stark tendens till minskande regionala skillnader i dödsrisker bland fattiga och lågutbildade som delvis drivs av en positiv utveckling i storstäderna, men också av kommuner i Norrlands inland. En övergripande tolkning av skillnaderna i dödsrisker mellan kommuner är att lågt utbildade och personer med låg inkomst har lägre dödsrisker i kommuner med hög ekonomisk standard och välstånd samt att utvecklingen varit mer positiv på platser med inflyttning, och ekonomisk expansion. En fjärde slutsats blir därmed att trots att ojämlikheten i hälsa i landet som helhet ser ut att har ökat bland framförallt kvinnor och unga män finns det inte några tecken på att Sverige, geografiskt, dras isär i termer av ojämlik hälsa även om de regionala skillnaderna i dödsrisker bland fattiga och lågutbildade vittnar om att det finns en potential att minska ojämlikheten i hälsa.

Kategorier