Att minska hälsoklyftorna centralt för att klara framtidens vårdbehov i Storbritannien

Att minska hälsoklyftorna centralt för att klara framtidens vårdbehov i Storbritannien


Det brittiska underhusets hälsokommitté har nyligen släppt en rapport om folkhälsopolitiken 2013 och framåt. I går hade kommitténs ordförande Sarah Wollaston från de konservativa och labours Alan Johnson, tidigare bl.a. hälsominister, bjudit in till en diskussion om folkhälsopolitik. Mer precis var frågan för dagen om arbete för att minska hälsoklyftorna i samhället också minskar behovet av vård, och därmed kostnaderna för den brittiska hälso- och sjukvården.

PM Theresa May pekar ut hälsoklyftorna som den enskilt viktigaste utmaningen för Storbritannien

En viktig utgångspunkt för diskussonen, som lyftes av Wollaston och Johnson men även av många åhörare, var det budskap som Theresa May gav utanför 10 Downing Street som nybliven premiärminister. Hon pratade då bl.a. om vikten av att åtgärda brännande orättvisor, och överst på hennes lista kom hälsogapen: ”That means fighting against the burning injustice that if you’re born poor you will die on average nine years earlier than others.” För de som samlats – parlamentariker från såväl de konservativa som labour, tjänstemän från ministerier och NHS och andra lokala och regionala delar av hälsosystemet, forskare och människor från olika tankesmedjor – var dessa ord från premiärministern en central utgångspunkt. Om nu de brännande orättvisor som hälsoklyftorna utgör ska minskas som premiärministern har sagt att hon vill, vad är det då vi ska göra? Här finns förstås ett överflöd av brittisk forskning att luta sig mot, och ingen har sammanfattad vår kunskap på området bättre än professor Michael Marmot

Michael Marmot var inbjuden för att ge en kort presentation, och hans budskap handlade förstås om att minskade hälsoklyftor handlar om åtgärder för mer likvärdiga villkor under barndomen, mer likvärdiga möjligheter att få en god utbildning, ett arbete man kan försörja sig på, men även åtgärder mot övervikt, missbruk, och liknande. Hela tiden återkom han till vikten av att göra flera saker. Exempelvis uppehöll han sig vid att barn från ekonomiskt utsatta hem klarar sig sämre i skolan, och han underströk betydelsen av att både minska barnfattigdomen och att ha bra pedagogisk verksamhet i förskola och skola.

Återstår att se om den brittiska regeringen följer dessa råd. Mycket tyder på att många människor här får det sämre, och man refererar ofta i diskussionen till en ny grupp av människor: Jams (Just about managing). Redan beslutade nedskärningar tenderar att slå hårdare mot de som redan kämpar med ekonomin, enligt en ny rapport. Och av de familjer som lever i ekonomisk utsatthet har mer än hälften numera minst en vuxen person som arbetar.  Den nya budgeten offentliggörs i morgon, och hälsoutskottets rapport ska debatteras i parlamentet på torsdag. Som vanligt är den offentliga diskussionen kring hälsoklyftor, livsvillkor och hälsovårdens roll mer synlig här i Storbritannien än i Sverige, men det försöker vi i Kommissionen att ändra på!

Olle Lundberg, direkt från London

Kategorier